Det korta svaret är nej.
En vanlig missuppfattning gällande straffbarheten för narkotikabrott i Sverige är att det skulle vara olagligt att ha narkotika i blodet.[1]
Vad är det som gäller? Innehav och bruk av narkotika är kriminaliserat genom 1 § 1 st 5 p narkotikastrafflagen (1968:64). Om en person ”förvarar” narkotika i sin kropp, exempelvis genom att nogsamt förpacka narkotikan i plast och sedan svälja plastpaketet eller genom att förvara paketet i munhålan eller andra kroppsliga ihåligheter – då är brottet innehav aktuellt. Om personen i stället konsumerar narkotikan genom att andas in, svälja, injicera eller genom att konsumera nasalt eller transdermalt (”snorta” eller smörja på huden/slemhinnor för att det ska kunna tas upp av kroppens blodsystem) är det i stället brukandet som är det straffbara agerandet. Ett sätt för åklagaren att bevisa att brottet bruk har begåtts är genom urinprov eller blodprov.
Om den narkotikan som påträffats i en persons blod har konsumerats i ett land där narkotikan är tillåten att konsumera eller om personen till följd av medicinsk förskrivning har rätt att bruka narkotikan är det dock inte straffbart.
Varifrån kommer denna missuppfattning? Sannolikt har det att göra med uppfattningen om att Sverige har en väldigt långtgående narkotikastrafflagstiftning i jämförelse med andra länder. Den uppfattningen saknar inte grund. Sverige går exempelvis längre än vad FN:s narkotikakonventioner kräver genom kriminaliseringen av bruk samt vissa oaktsamma ageranden, så kallad vårdslöshet med narkotika. Under de senaste åren har flera länder också valt att avkriminalisera eller legalisera innehav och bruk av vissa typer av narkotika (oftast gäller det bara cannabis). Exempel på sådana länder är Malta, Luxemburg, Portugal, Tyskland, Kanada och många av delstaterna i USA.
Det kan framstå en petitess, skillnaden mellan att använda narkotika och att ha narkotika i blodet, men när juridiska felaktigheter används för att argumentera för ett visst tillstånd som ett bevis för hur hela straffrätten ser ut så kan det underminera betydelsen och hänsynen till straffrättens systematik och inre logik. En upplevd brist eller orimlighet inom ett enskilt straffrättsligt område riskerar att påverka tilltron till det straffrättsliga systemet i stort. Om rättsregler framstår som inkonsekventa eller oproportionerliga, även i marginella sammanhang, kan det leda till en mer omfattande skepsis gentemot rättsordningens legitimitet och koherens. Även till synes perifera rättsfrågor bör behandlas med noggrannhet och förklaras i sitt normativa sammanhang – gärna av en jurist!
Ytterligare läsning:
- Andersson, P. Asp, P. Swenson Claréus, A. Hempel, E. Kankaanpää, K. Lundqvist, I. Salomonsson, F. Zanetti. Narkotikabrotten – En kommentar till de centrala bestämmelserna om narkotikabrott (2012).
Träskman, P. O. Narkotikastraffrätten (2012).
SOU 2023:62. Vi kan bättre! Kunskapsbaserad narkotikapolitik med liv och hälsa i fokus.
[1] Se exempelvis s. 10, J. Edman, H. Bergman, L. Eriksson, K. Winter. Den svenska berusningspolitiken (2024) och https://lawline.se/answers/ar-det-straffbart-att-ha-droger-i-blodet (28/04/2019)